Bänkskiva – Fördjupning

Laminat: En laminatskiva är det billigaste alternativet bland bänkskivorna men kan ändå ge illusionen av ett dyrare material då det inte finns någon begränsning i antalet färger och mönster som kan väljas. Man kan få en laminatskiva som är såväl enfärgad som en skiva som efterliknar trä eller sten.
Laminatskivan är ett lättskött alternativ som i det närmaste är underhållsfritt. Laminatskivan är värmetålig men den tål inte riktigt hög värme lika bra som några av de dyrare alternativen. Laminatskivan står heller ej emot fukt lika bra som de dyrare alternativen. Laminatskivan är generellt det alternativ som har kortast hållbarhet. Med tiden slits det, särskilt i kanterna vilket gör att den kan få fuktskador. Det är också svårt att reparera en laminatskiva varför man typiskt får byta hela om den skadas. Laminatskivan kan också ge en ”syntetisk” känsla då det inte är något naturmaterial såsom sten eller trä.
Kompaktlaminat: Det finns även en nyare typ av laminat som kallas kompaktlaminat.  Detta material har något högre värme- och fukttålighet än det klassiska laminatet men är också något dyrare. Kompaktlaminatet är helt genomfärgad vilket gör att eventuella repor inte blir lika synliga som på en traditionell laminatskiva. En bänkskiva av kompaktlaminat kan göras mycket tunn varför detta är ett av de material du kan använda om ni vill ha en väldigt tunn bänkskiva.
Trä: Träskivan finns i flera olika träslag. Priset på träskivorna varierar beroende på såväl träslag som kvalitet. Träskivan är gedigen och hållbar och ger typiskt ett varmt intryck i köket. Sköts skivan på rätt sätt blir dessutom träskivan bara vackrare med åren. Det negativa är att träskivan kräver underhåll för att hållas snygg och materialet kan vara känsligt för fukt och fläckar. Man bör olja in en träskiva regelbundet för att det ska motstå fukt. En träskiva kan även få fläckar av hög värme. En fördel är dock att en träskiva är slipbar varför den kan repareras från fläckar och repor.
Komposit: Kompositskivan är en bänkskiva som består av akryl, naturliga mineraler och pigment. Kompositskivan erbjuder stora variationsmöjligheter eftersom de finns i nästan oändligt antal färger. Bänkskivan tillverkas i ett stycke utan skarvar vilket gör att du kan designa din bänkskiva precis som du vill. Har du ett L- eller U-format kök kan du därför, med komposit, få en skiva utan skarvar vilket du ej kan få exempelvis med en skiva i sten, laminat eller trä.
Till skillnad från exempelvis sten och trä kräver dessa kompositskivorna knappt något underhåll alls. Komposit är generellt ett mycket hållbart material men de är ej lika värmetåliga som sten och även komposit är känsligt för vissa vätskor med syra.
Det finns även en exklusivare variant av den traditionella kompositskivan, nämligen kvartskomposit. Den består till större del av sten som blandas med bindemedel vilket pressas och gjuts till en skiva. Kvartskompositen är porfri varför den är mycket tålig och i princip ogenomtränglig.
Ytterligare alternativ är Corian och Highmax som är en typ av kvartskomposit men med plast i bindningen vilket gör skivan mjukare och än mer formbar.
Sten: Stenskivan är ett vackert och tidlöst material men också tungt och dyrt. Det finns flera olika sorters stenskivor såsom granit, kalksten och marmor. Stenskivorna är mycket tåliga för värme och de flesta vätskor.
Marmor och kalksten är porösa material varför de är känsliga för syror såsom vin, vinäger, citrus och kolsyra. Dessa syror ”fräter” på ytan och skapar fläckar som ej går att få bort på annat sätt än att slipa om skivan. Kalksten och marmor kräver därför underhåll och att man hanterar dem försiktigt för att de ska bibehålla sitt vackra utseende. Man bör därför tänka igenom om man tror att man kan hantera kalksten eller marmor innan man beställer skivan för att den är snygg och ger ett lyxigt intryck. Framförallt den italienska carrara-marmorn är populär idag men är egentligen bättre lämpad för badrummet än för köket.
Granit är en annan populär stentyp som är tåligare än marmorn och kalkstenen. Den är dock om något än dyrare och också mycket tung. Något annat som är viktigt vid beställning av stenskivor är hur de ytbehandlas. En granitskiva poleras ofta så att den blir högblank. Det skapar en yta som är mycket tålig för vätska och smuts samtidigt som den är lätt att rengöra.
En annan nackdel med stenskivorna är att det är hårda material varför porslin och glas kan gå sönder om man tappar de mot skivorna. Stenskivorna kan ej heller tillverkas i allt för stora stycken varför man nästan alltid måste skarva dem. Det är också väldigt viktigt att man är noga när man mäter för diskhon, spishäll och eventuell blandare som ska monteras genom skivan. Blir håltagningen felaktig måste man beställa en helt ny skiva.
Rostfritt: Rostfritt stål är ett material som hängt med länge och standardbänkskivorna är relativt billiga. Rostfritt stål är lätt att hålla rent och de tål värme vilket ger bra avställningsytor kring spisen. En fördel med rostfritt är att du då kan gjuta diskhon direkt i skivan och på så sätt få en diskho som verkligen flyter ihop med bänkskivan.
Betong: Betong är ett tåligt material som tål värme och de flesta vätskor men är känsligt för vätskor med syra såsom vin och vinäger. Betongskivan kan även vara känslig för riktigt hög värme. Den är lätt att göra ren. Betong är ett hårt material varför porslin och glas lätt gå sönder om de slår i bänkskivan.
Kakel och mosaik: Fördelen med kakel och mosaik är att de erbjuder stora variationsmöjligheter samt att de tål värme och de flesta vätskor. En nackdel är att de kan spricka samt att det kan vara svårt att hålla rent i fogarna.
Glas: Glas är ett prisvärt alternativ som går att få i många olika färger och mönster. Glas är mycket tåligt mot värme och nötning och det är lättskött. Nackdelen med glas är att det kan repas.
Keramik: Det senaste materialet för bänkskivor är en blandning av keramik och granit vilket kan fås i valfri storlek. Dessa skivor är extremt värmetåliga och hårda och det är i princip helt omöjligt att få fläckar på denna typ av bänkskiva.